En helg i Berlin kan få vem som helst intresserad av nutidshistoria!
-
- M äter turkkebab och dricker amerikansk kola på Hitlers bunker – HA!
-
- Trabant-parkering just utanför fd Nazihögborg
-
- Jag fick plats!
-
- Safarin passerar muren
-
- På Stasi-högkvarteret kan man se spionverktyg
-
- Kejsar Wilhems kyrka, så mkt som finns kvar
-
- I ett atombombsskydd i västra Berlin. Detta är i rummet för sjuka. I plastsäckarna längst in i rummet ska de döda kropparna förvaras.
-
- Sony Center på Potsdamer Platz
-
- Jag under Branderburger Tor
-
- Holocaust-monumentet
Å för er som nu blir sugna på en tripp till Berlin så kan jag rekommendera 3 olika instuderingsböcker: Lonely Planets Berlin-guide, Carl-Johan Vallgrens Berlin i 8 kapitel samt Alla var inte mördare av Michael Degen. De kompletterar varandra fint.
Sparat under: Dagbok
Nu börjar det roliga! Första studiebesöket gick till byggvaruhuset.
Det ska läggas 50 m2 ekparkett på övervåningen.
Kakel till badrumsväggarna
Möjligt klinker till köket
Möjligt badrumsskåp #1
Möjligt badrumsskåp #2
Extra badrumsskåp samt handdukstork
Posted by Wordmobi
-
- Frusna slånbär
-
- Här trivs Kotten som bäst (utan kor!) och här kommer hon kanske begravas den dagen det behövs
-
- Skumtimmen
-
- Trevligare sällskap än tjurar men inte alls lika spännande
-
- Oljiga rötter till salu
Kotten å jag va ute å fångade sork. När vi kom hem såg det ut så här:
Två av dem är sjuka – gissa vilka!
Posted by Wordmobi
Sparat under: Dagbok
3 visningar igår, söndag:
1 funkishus från 30-talet. Mycket spännande. Bra läge, för stort, för stort renoveringsbehov och för dyrt.
1 trähus från 30-talet. Bra läge, ett sovrum kort och källaren har fuktindikation.
1 60-talsradhus med tomträtt. Halv-off läge, lagom stort, visst renoveringsbehov.
Funkishuset är glömt, trähuset ska vi antagligen buda på och radhuset ska vi imorn se igen.
Sparat under: Dagbok
Va det nu verkligen så bra val egentligen? Jag kan inte låta bli att undra. Ska priset va en belöning eller en morot? Det känns lite som om juryn har läst för många Hänt-politik-extra och röstat trendigt. Svårt att bortse från att USA fortfarande är i krig. Tänk om de skulle ge mig ett miljöpris för att jag försökt … intala mannen att panta flaskor … fast än har han inte gjort det. Eller nåt. Skulle det va bra?
Jag tror att det va chassidboken som gjorde att jag köpte även Jehåvasjäveln, en roman av Henrik Pettersson. Han är uppvuxen inom Jehovas Vittnen, lämnade rörelsen i 20-årsåldern och lever nu i Japan. Han skriver inte om sitt eget liv, men denna ungdomsskildring är otvivelaktigt färgad av egna upplevelser.
På min barndomsgata bodde i ett par år ett Jehovas-par. Visst förstod man att det va nåt annorlunda med dem – inte för att jag själv skulle ha sett det, utan kanske mer för att de vuxna insinuerade det. Men först i och med denna bok förstår jag att vittnen faktiskt lever väldigt annorlunda. Främst den inre kontrollen och angivarsystemet chockade mig.
Liksom för chassiderna så tycker jag att deras tro och övertygelse haltar. Om man nu är så övertygad om sanningen, hur kan man då bli så skrämd av yttre påverkan? Om man har bevis för sin sanning så borde det väl kvitta om man lyssnar på punk eller firar födelsedag eftersom tron borde va så stark att den inte påverkas av lite musik? När man bannar frestelser känns det som om man inte är så säker på sin sak i alla fall. Och det här med skillnaden mellan blodtransfusion och organtransplantation, vilket knäcker huvudpersonens familj, kan jag inte på nåt sätt förstå. Liksom det där med det specifika antalet platser i paradiset.
Det va en upplysande bok. I mitt fall skapade den faktiskt mer fördomar och om jag idag skulle träffa på ett vittne, skulle jag inte kunna va lika neutral som om det hänt innan jag läste boken. Inte visste jag att grannarna va så annorlunda.
Sparat under: Dagbok
Va skönt att mina barn är såna att jag kan lämna dem i samma rum som ett hett strykjärn, säga ”nu rör ni inte stryjärnet” och sen kan jag lämna våningen. Först tänkte jag skriva att de är så gamla att det går, sen kom jag på att vid en viss (högre) ålder så kanske effekten blir den motsatta. Men slutligen tänkte jag att det nog faktiskt e min skrämselpedagogik (”ni kan bränna er så ni inte har nåt skinn kvar”, typ) som har lyckats, en konsekvent sådan. Å andra sidan, hur intressant kan ett strykjärn va? (Ungefär lika intressant som ett blogginlägg om detsamma.)
Sparat under: Dagbok
Jag va, som jag sa till sköterskan, svinnervös inför gårdagens koloskopi. Det va 2 år sen sist och jag kommer inte ihåg att jag skulle ha vait SÅ nervös de tidigare gångerna. Bara att åka kommunalt i 1 timma ,mitt i en törmtamningsprocess , för att ta sig till sjukhuset, va väldigt spännande …
Men undersökningen gick jättebra. Sköterskan och läkaren va väldigt snälla, kommunikativa, proffsiga och snabba. Det va första gastrobesöket i Sverige och jag kände mig förstådd och omhändertagen.
Men, det finns alltid ett men, va resultatet inte så bra. På det stället i tarmen som jag opererades för 7 år sen har nya inflammationer blossat upp. De kunde inte ens undersöka tunntarmen (brukar gå ½-1 meter upp i den) eftersom öppningen va för liten och började blöda när de försökte. Inte bra. Nu ska jag skickas vidare för magnetkameraundersökning av tunntarmen och därefter beslutas om det räcker med ny medicinering (kortison?) eller om ny operation är nödvändig.
De allra flesta Crohnspatienter opereras 2 eller flera gånger under sitt liv. Jag hade ändå aldrig trott att det gällde mig – jag har ju så lindrig variant, inga skov och jag mår bra. Men det kan man tydligen inte lita på.
Tur i oturen vaknade H med feber i morse så jag kunde stanna hemma och deppa en dag till.
Ikväll hade L kompisar på besök. Sen hittade jag brev på golvet i hennes rum som de skrivit till varandra och andra:
”HEJ KOTTEN DU E BEST”
Så sant.
